Vi har en årlig tradition med min makes familj, och det är att varje sommar åka till glassrestaurangen Smultronstället i Söderköping. För några år sedan var vi inte så många, men allteftersom åren gått har barnbarnen hunnit bli många. Igår var vi femton personer med, även om den minsta av oss låg i vagnen.
Det är alltid lika svårt att bestämma sig när man bläddrar igenom menyn. Några av oss i sällskapet har sina favoriter man håller fast vid, men jag tycker hellre det är roligast att testa nya glassar och smaker.
Igår blev det en "Twin Peaks" med glass av smakerna hasselnöt, wienernougat och lionchoklad samt mjukglass. Detta var toppat med varm fudge, vispad grädde och noisettesås. Mums! Problemet för min del var bara att jag misskalkylerat något. Jag trodde att eftersom glassen skulle serveras i två skålar att dessa skulle vara mindre, men det visade sig att det var i det närmaste en dubbel portion som kom till mig. Men jag gjorde mitt bästa att äta upp glassen...
Det är alltid kul att se på alla glasskreationer. Stället har ju fattat att man äter med ögonen också. Så har ni vägarna förbi Söderköping någon gång i sommar rekommenderas ett besök hit...om man gillar glass förstås!
Ps! Jag bör kanske förtydliga att Mille inte åt någon sådan här stor glass. Han fick precis som sin jämnåriga kusin nöja sig med en vaniljkula. Men han var inte missnöjd för det...
Igår blev det en "Twin Peaks" med glass av smakerna hasselnöt, wienernougat och lionchoklad samt mjukglass. Detta var toppat med varm fudge, vispad grädde och noisettesås. Mums! Problemet för min del var bara att jag misskalkylerat något. Jag trodde att eftersom glassen skulle serveras i två skålar att dessa skulle vara mindre, men det visade sig att det var i det närmaste en dubbel portion som kom till mig. Men jag gjorde mitt bästa att äta upp glassen...
Det är alltid kul att se på alla glasskreationer. Stället har ju fattat att man äter med ögonen också. Så har ni vägarna förbi Söderköping någon gång i sommar rekommenderas ett besök hit...om man gillar glass förstås!
Ps! Jag bör kanske förtydliga att Mille inte åt någon sådan här stor glass. Han fick precis som sin jämnåriga kusin nöja sig med en vaniljkula. Men han var inte missnöjd för det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar